31 Augusti 2006
Det var då min fina man gick ner på knä, på fören på en båt. Kallt var det ute och jag var trött. Hade tänkt att gå och sova tidigt, men han tvingade ut mig på däck.
Jag började såklart undra då han fingrade nervöst på fickan, men ändå. Man kan liksom inte riktigt föreställa sig ett frieri. Han kanske bara ville ta lite luft.
Väl ute på däck gick han ner på knä. Med bara stjärnorna som vittnen frågade han om jag ville bli hans fru. Och jag grät och skakade av lycka samtidigt som jag fick fram ett ynkligt "yes".
Jag blir fortfarande varm i kroppen då jag tänker på denna dag.
I love you Richard! For always!