Längtan efter semester och att vara lyckligt lottad

Jag kan inte bestämma mig.
 
Ska vi ta en roadtrip till norra delarna igen? Det är så rofyllt. Som balsam för själen efter nästan ett år av det höga tempot i storsdaden.
Eller ska vi göra vår lilla roadtrip på hösten istället?
Jag saknar skogen. Träd så långt ögat når. Värmen från alla människor. Lugnet. Här Luppioberget igen.
Jag har hittat min oas i vardagen. Jag har en höft som inte vill att jag springer och har hittat alternativ träning; yoga. Det naturen inte kan ge mig är smidigheten i kroppen, men absolut närvaro, lycka, tacksamhet, djupandning får jag gratis här. Att vara tacksam över det lilla. Några blommor vid vägkanten. Ta in allt som händer. 
Springa barbent i gräset.
Här ovan tomten och grillstugan i Koutojärvi. Lugnet själv.
Det här ser jag framför mig då jag drömmer mig bort.
 
Och andra dagar är jag i Frankrike och jag drömmer mig tillbaka till Singapore, jag saknar risfälten i Bali, tänker på paradiset på Koh Kradan, men att man inte behöver åka så långt för att få stillhet och en del av havet.
 
Alla dessa val. Och samtidigt. Vilken ynnest! Att samla minnen som jag kan le åt under alla mörka och kalla dagar. Eller alla dagar då livet inte leker. 
 
Lyckligt lottad!
Foton - Around the world (Mina Resor) | |
Upp