Vandringen mina ben inte glömmer

7 km Det låter inte så långt.
En led som var relativt bra markerad. Vi fick leta lite ibland, men det var inte så svårt. Det stora, verkligen stora problemet var myggorna.
Att promenera i dryga timmen (nästan två med liten) utan att stanna till var en omöjlighet. Att stanna var nästan hopplöst. Paniken jag kände då jag blev kissnödig är svår att beskriva. Jag blev uppäten på all hud som visade (och inte visade) sig. De där två ovan klarade sig ganska fint. Inte jag.
Det blev en tur till apoteket och medicin efter. Mina ben svällde upp av alla myggbet och det kändes som om jag gick på stockar. 
Men det var värt det. Jag lovar.
Om jag skulle göra det igen? Självklart! Obeskrivligt vackert! Vilken magisk natur!
Just den här spillningen gjorde inte mig så orolig, men det fanns andra spår som gjorde mig mer nervös. Att stöta på en björn var verkligen det sista jag önskade. Ingen björn som tur var, men renar. 
Så skönt då den täta skogen öppnade upp sig och jag slapp andas in mygg. 
Ja, det var helt enkelt värt en bildbomb. För jag rekommenderar även denna vandring. Mycket hjortron och promenerar man mellan augusti och maj slipper man de värsta myggen också. Men man glömmer som tur är. Nästan. 
Foton - Around the world (Mina Resor) | Haparanda, Koutojärvi, Saivaara, Stenåldersby, Vandringsled | |
#1 - - Mathilda :

Det var fin bilder! När var detta? ☺️😌

Svar: Tack Mathilda! Det var i somras.
Katarina Ratcliffe

#2 - - Ida här och nu :

Men så vackert! Tänk vilket vackert land vi bor i. Helt fantastiskt! Kram

Svar: Sverige är helt fantastiskt! Kram :)
Katarina Ratcliffe

#3 - - Rund är också en form!:

Vet PRECIIIIS vilken känsla du menar!
Hade sån panik i somras, när vi fjällvandrade. Jag marscherade på som en soldat, så fort vi var under trädgränsen, för att så snabbt det bara gick, komma upp på kalfjället igen! Himmelrike där "uppe", helvete där "nere".... :-O

Svar: Hahaha 😉
Katarina Ratcliffe

Upp