Vi hälsade på tomten på Luppioberget
Det är inte världens högsta berg direkt, men en lagom dagsutflykt om man vill njuta av naturen, utsikten, god mat och lite fika på toppen. Och självaste tomten bor på berget. Eller.. han kommer därifrån. Nu missade vi honom totalt. Det var svårt att veta vilken av alla grottor han gömt sig i. Eller om han tagit renarna vidare till andra sidan gränsen.
Som alla andra dagar denna resa så var det så vackert att det gjorde ont. Precis så!
Och jag önskar att jag hade ork att släpa fler objektiv, stativ och så vidare, men så bra var vi inte på att planera. Vi bara lät oss hänföras om och om igen. Sedan kan jag lova att det inte var någon dans på rosor att släpa en relativt tung, svart kameraväska och bli svettig mitt i myggmarken. Jag som normalt brukar vara den som har max ett eller två myggbett var minst sagt uppäten från kameraväskan och nedåt.. Så det där med att släpa fler saker och planera stillastående fotografering var bara en tanke som lämnade ganska snabbt.
Det är något visst med naturen. Skog och åter skog. Stillhet. Frihet.
Och lilla ängeln älskade detta precis lika mycket som vi.
Vi passade på att äta på restaurang Utblick. 100 mygg - gratis glass.
Det är inte nästgårds, men väl värt ett besök om man råkar ha vägarna förbi. Och vi tänker ha vägarna förbi fler gånger!