I drömmarnas värld
Precis lika lite som jag vill att denna semester ska ta slut så ville jag inte att sommaren och sommarsemestern skulle ta slut.
Dagens promenad mot yogastudion var kall och eländig. Snön här är numera slask och den snö som fortsatte falla blåste mig direkt i ansiktet. Ändå vill jag inte börja jobba än. Kanske precis därför. Jag älskar att vara hemma och mysa. Göra vad jag vill när jag vill. Baka. Titta på mysiga filmer. Umgås med familj och vänner. Och jag längtar till sommaren och mer energi. Ljuset!
Jag drömmer mig bort då jag tittar på bilderna från i somras. I hopp om att få lite värme. Och intalar mig själv att jag snart kommer gå i flip flops igen. Snart...
Vad kan man inte älska med sommaren? Egentligen gör det inte så mycket om det inte är supervarmt (men jag föredrar självklart det). Det är ljuset och färgerna, dofterna, energin jag saknar mest. Och att slippa dra axlarna upp till öronen och huttra av köld. Oavsett vad jag har på mig.
Kasta macka.
Njuta av lugnet och stillheten. En fika i ödemarken.
Sakta promenera hem.
Det drömmer jag om nu. Samtidigt som jag försöker samla kraft till vardagens måsten. Räknar dagarna till nästa semester och till att slippa underställ och raggsockor inomhus. Men det kommer. Jag vet.
Tills dess övar jag på att njuta av stunden och nuet. Och hämtar energi från gamla vackra minnen.