När jag är som lyckligast
Tre av fyra. Mina barn. Mina barn. Det är svårt att ta in att de har blivit så stora. Speciellt de stora barnen alltså. Jag blir så lycklig varje gång vi ses. Och speciellt gånger som denna. Då vi har vattenkrig och äter gott i flera timmar. Och det är så otroligt sällan jag fångar barnen på bild numera.
Jag måste bli bättre på att fånga vardagen. Göra några fotoböcker.
Ovan är min syster och pojkarnas farmor.
Livet kan liksom inte bli så mycket bättre än så här. Det enda som saknas är ett stort hus vid havet, där alla får plats på helgerna och loven. Där alla kan busa och umgås. Grilla länge på kvällarna. Skratta halva natten. Eller hela också för den delen.
Fina sonen och hans farmor. En underbar bild full av kärlek.
Vilka mysiga och glada bilder! Förstår att det här är när du är som lyckligast!